Människan kan inte utradera sin flockmentalitet står det i ett debattinlägg i SDS angående den nyutkomna boken Gruppens grepp (Natur & Kultur 2018). Som exempel tar man den nu aktuella polariseringen inom politiken och hur man genom spel på rädsla som agerar vallhund kan driva en flock. Till skillnad från fåren så kan en mänsklig flock driva sig helt själv redan efter ett första skall som förvandlas till ett mantra. Vår iver över att dela gruppens verklighetsbild går ofta ut över vår förmåga att ta till oss kunskap. Det gör att vi missar mängder med chanser till nytänkande och problemlösning.
Avdelningar på företag som knappt eller inte alls pratar med varandra, som om att min inte jobbade på samma företag. Motvilja att förstå de övriga modulernas funktioner under parollen de är ju inte som vi. Vi gillar när saker fungerar och älskar en bra uppkoppling – men i övrigt tycks vi inte vara intresserad av övergripande funktionen på ett företag. Vi ser oftast till flocken, teamet eller modulen.