Behovsarbete vs behovskonsumtion?

Efter olika inlägg angående 4 – 6 timmars arbetsdag genom åren, är det intressant att fundera över om det är tiden på arbetet som avgör om jobbet är avklarat eller om fokus på uppgiften har getts? Om man då ställer det mot vilken konsumtion som önskas i förhållande till lön blir det än mer intressant. Konsumerar vi det vi behöver och jobbar vi för funktion så att vi kan gå hem efter typ fyra timmar?

Kommer att tänka på något som hördes ofta för tämligen många år sedan; Det är för lite månad kvar i slutet av lönen. I industrialismens barndom var fabriksägare inte alls glada i böndernas tänk av behovsarbete, d v s mellan så och skörda samt andra saker som hade sin tid och säsong. Det passade inte in i industritänket. Ej heller böndernas behovskonsumtion – det störde det industriella tänket.

Kanske är det så att vi kommer tillbaka till böndernas inställning eftersom det blir svårt att fylla världen med mer produkter som inte finner sina köpare och som bygger ännu mer svåråtervunnet material?

Detta är nog det svåraste för den moderna människan – att få ihop det ena med det andra

Bulkkriget om marginalerna

Amazon kommer att förstöra allt för svensk handel – är det verkligen så? Är inte fantasin större än att man inte kan finna andra vägar? Kanske dags att fundera över hur handel har blivit och vilka modeller som gällt innan Internet och vilka som nu när är en del av vardagen.

Ett svar kan vara nischning eftersom alla inte behöver sälja allt och allt är inte bulk. Automatlösningar är inte ett konkurrensmedel, bara ett sätt att hantera mängder.

Alltså, dags att vara kreativ och hyfsat radikal. Att möta konkurrens med samma verktyg trots skillnaden i storlek på tävlanden är dömt att misslyckas. Gör i stället något som den andre inte gör, nåt oväntat som ligger utanför bjässens möjligheter. Det går om man inte sitter fast i rutintänkandet. Den enkla sanningen är att saker inte måste vara på ett visst sätt för att sälja.

Rumination – ett mentalt idisslande

Grubblandet. Ältandet. Funderandet över om det man gjorde och tänkte var rätt. Det kändes logiskt, men hur bedöms det av andra? Kommer tyckandet med det politiska spelet mellan de inblandade i projektet att vinkla bort det som är logiskt för lösningen av problemet och kommer då var och en att bara se till sitt? Trots allt, det är ju bara ett lönejobb. En roll. Jobbet kanske inte ens är nödvändigt.

Varför olika inbördes politiska spel ska sjabbla bort goda idéer, vettiga förslag och lösningar på problem är obegripligt. Egot har inget att göra med jobbet man gör. Blandar man in det i arbetet har man inte tittat noga själv på det hemma.

Mycket av detta gör att många företag faktiskt inte alls är så kommersiella som de borde vara. Det blir bara inte så. Man kollar statistiken, men inte vilka enskilda delar som faktiskt har ett värde och ger effekt innan man rör runt i grytan.

Lösningar – och andra problem

Alla önskar att saker ska lösa sig. Gärna med EN lösning på alla problem. Problemet är att lösningar oftast ger andra problem – för andra. Problem är något som migrerar från omställningar, förändringar och lösningar på problem till andra problem. Men dessa problem handlar i stort om teknikutveckling och förändrat konsumentbeteende – som ger andra personer andra problem.

Man kan se politik, teknikutveckling och globalisering som försök till svar på mättade marknader, mättade konsumenter och överproduktion. Vi är själva delaktiga i det som händer utifrån genom hur och vad vi väljer, handlar och lånar. Allt detta bestämmer sedan var och hur problemen uppstår – alltså är vi själva direkt och indirekt skyldiga till problemen – som bara flyttas vidare i väntan på en ny lösning.

Lazarustaxonen

Ibland dyker den upp. Den där arten som man trodde var utdöd. Den som fanns när företaget bara var en snabb impuls mellan två synapser – långt innan verksamhetsstart. Den som fick en annorlunda idé om hur att göra saker, angripa ett problem från en annan vinkel – eller den som såg längre en fiskalåret och företagspolicy.

Alla som startar ett företag idag är entreprenörer, få är verkliga innovatörer och än färre börjar med ett helt blankt papper – de som ställer frågan varför? Eller handlar det om No Country For Odd Men? Att ifrågasätta driver saker framåt. Att utföra av vana tycks tryggt till något oväntat (som borde vara förväntat) händer. Den som ser vägen framför cykelhjulet cyklar inte omkull.