Beslutsreumatism

När det börjar kännas i knäna kan det vara väderomslag – eller tvivel. Samma tvivel och osäkerhet kan sätta sig i andra muskler. Man borde göra något, men det tar emot. Beslutar man något så kommer säkert någon annan att ha ont av det, eller att man måste ta ansvaret både uppåt och nedåt. Tänk om det är bara jag som tror på beslutet? Då får jag bära värken för all framtid och evighet – eller så är det som att dra av ett plåster snabbt.

Kanske bättre att inte fatta några beslut. Det tuffar ju på ändå… kanske.

16%

Enligt nyligen gjorda undersökningar tycks endast 16% av Sveriges arbetande befolkning finna sitt arbete och yrkesroll intressant. Det var längesedan man hörde begreppet yrkesstolthet eller att fallenheten för ett visst yrke skulle vara drivkraften, eller att yrket skulle vara en förlängning av deras hobby.

Så de övriga 84%:en –  hur ser deras dagliga verklighet ut?

Att göra en Houdini

Harry Houdini (1874 – 1926), utbrytarekung

Om man inte ser upp så går tiden ifrån både en själv och företaget man driver. Att dagligen släcka små bränder ingår fortfarande i arbetsveckan och att hålla ett öga på de närmsta konkurrenterna och man är övertygad på att man vet vad de gör. Så är det. Man håller koll. Men, håller man koll på rätt saker? Händelser utanför konkurrenterna och branschen påverkar också. De behöver inte vara inom samma verksamhetsområde eller ens samma marknad – likväl påverkar de marknaden, den man anser sig ha koll på. Så vad gör man? Biter ihop och trimmar företaget med mer teknik men inom samma område? Minimerar personalstyrkan och fortsätter som förut? Är branschen man känner kanske slut? Eller är det dags att tänka om och byta bransch men behålla personal, verktyg och annat?

Det kan vara dags att göra en Houdini.

Hur gör man det då? Det beror på vad man redan har i företaget – och viktigast av, hur stor insikt man själv har om att man MÅSTE göra något. En bra början är att göra en inventering; vad är egentligen värt att spara av kunnande, företagsnamn, maskiner, avtal, byggnader m m. Vad kan återanvändas? Allt behöver alls inte rensas ut eftersom det är dumt att starta helt från scratch. Förändringen behöver alls inte vara lika drastisk som man skulle kunna tro. Under åren har företaget trampat upp en hel del mark som kan vara användbar i det nya scenariot.

Det GÅR att göra en Houdini.

Det där var ju enkelt!

Visst, men kanske så enkelt att det var svårt att se och komma på själv? Genom daglig koncentration på en och samma uppgift minskar brännvidden på vad man egentligen ser. Ett starkt fokus på en produkt eller tjänst gör att man lätt tittar på verkligheten genom ett rör när en tratt med pipen mot ögat hade varit bättre. En enkel förändring av ett moment, en tanke eller en handlig kan ge nytt utrymme till förändring eller ökad försäljning.

Det är de synbart enkla sakerna som visar sig ge de största idéerna.

Från annan vinkel

Det där är en bil-bil och det där är ett hus-hus, precis som små barn ritar det. Det där är en maskin som gör lådor och ingenting annat. Så här har vi alltid gjort och vi kämpar på trots att marknaden har förändrats. Det där är ett jobb som måste göras – men, behövs det?

Vi och den verklighet vi tycker oss se och som vi är vana vid helt utan att reflektera över och än mindre ifrågasätta rör på sig. Visst är det lättare att hantera byggklossar av olika färg än lera och slime, men när byggklossarna täcker hela planeten finns varken intresse, marginal eller användning för dem längre. Det finns vad som behövs. Inte en kloss mer. Vi skyddar klossen eftersom vi känner igen den och den ger oss en fyrkantig trygghet.

Påståenden är bästa metoden (framförallt inom klosstillverkning) för att få rikligt med information så att man kan ställa bra frågor. Inget ger lika mycket som att säga till en specialist; Men fungerar det inte på det här sättet…? Då kommer kunskaperna flödandes på ett helt annat sätt än på frågan; Hur fungerar det här då? Med de insikterna kan man se från en annan vinkel – en utomståendes vinkel. Helt annan än klossens vinklar som ser att den kan upplevas och bli något annat än den kub den är.

Den fantastiska arkitekturen på bilden är insidan av en gitarr

Framtidssäkrad

Efter att ordet trygghet har varit ledord i samhället under många år dyker nu ett annat upp – flexibilitet. Allt rör sig på olika sätt och då får vi också röra på oss. Det kan vara geografiskt, yrkesmässigt, kunskapsmässigt, åsiktsmässigt – eller allt på en och samma gång. Vi är alltså våra egna garanter för vår enskilda trygghet likt fisken som simmar för sin.

Att vara framtidssäkrad är samma sak som att vara öppen för nya intryck och vad som händer runtomkring en. Vi är inte färdiga i livet för att vi har en utbildning, ETT jobb eller EN åsikt om hur saker skall vara. Saker kan vara på många sätt. Många olika sätt – och hela tiden. Vår största trygghet är inte den Staten eller arbetsgivaren kan ge – det är den trygghet inom oss som säger att vi klarar av nya saker, förändringar och att lära oss något nytt. Då är man trygg i att vara förberedd på det mesta. Man får helt enkelt agera handbollsmålvakt för att hantera livet.

Men om man är bekväm av sig då? Tja… jag vet inte. Jag har alltid varit obekväm av mig.