När det börjar kännas i knäna kan det vara väderomslag – eller tvivel. Samma tvivel och osäkerhet kan sätta sig i andra muskler. Man borde göra något, men det tar emot. Beslutar man något så kommer säkert någon annan att ha ont av det, eller att man måste ta ansvaret både uppåt och nedåt. Tänk om det är bara jag som tror på beslutet? Då får jag bära värken för all framtid och evighet – eller så är det som att dra av ett plåster snabbt.
Kanske bättre att inte fatta några beslut. Det tuffar ju på ändå… kanske.