Lösningen som inte skulle lösa något

Jag och Teng-Hsiung Chao, Chairman Farglory Group, Taiwan

2011 var jag medgrundare och delägare i Envir, då ett miljökonsultföretag, idag specialister på plockanalyser i Sverige och Norge. Det var då jag träffade Teng-Hsiung Chao med följe från Farglory Group – inpackade i två bussar till Sverige för att titta på olika miljövänliga lösningar inom allt från avfallshantering till byggande. Farglory Group är ett konglomerat som innefattar; fastighetsutveckling/byggande, rekreation och hotell, flygfraktslogistik, förvaltning av sportarenor, detaljhandelstjänster, e-handelstjänster och utländska investeringar.

Vi på Envir träffade dem och diskuterade möjligheter som vi sedan jobbade intensivt på. Det visade sig att det ”gröna” bostadsområdet som var under byggnation hade inte en chans att bli miljövänligt eftersom det inte fanns plats för nödvändig anläggning inuti husen, det fanns ingen plats att transportera avfallet till (Taiwan är tätbebyggt) – och de välbeställda i bostadsområdet ville definitivt INTE ta i avfallet för sopsortering.

Slutkommentar från Farglorykontoret: Men kan vi inte ha något som SER UT som om det är miljövänligt och grönt?

More knowledge increases the questioning

“In the future, we will have a very parallel approach to working and learning. We study, and study, and study, and then we say, ‘okay you learned enough, you can start working now.’ In the future, we will have to blend studying and working.”

Daniela Rus, Director at Computer Science and Artificial Intelligence Laboratory (CSAIL) at MIT

The more we learn, and relearn, the more we question things in life from our private sphere to the workplace, and the reason for what we do and which directives we follow. It is both good and developing, but which companies can handle it when not even flat organizations have got anywhere? And which middle managers will be able to handle workgroups that are constantly able to know more than they do? Which hierarchy will be viable – or what will it even look like ­– can it even exist? If the individuals are educating themselves, whether at their own expense or that of the company, why would the employee stay in the organization? I see companies that will be fundamentally restructured.

If the employee continues to update himself on more than the purely specialist knowledge and insights, the questioning can come up with things like; what is the reason why I work? What is the point of going here and blending into a group? What is prestige? What does it give me that I can’t do at home? A Chinese curse is in place that was made really known by Robert F. Kennedy, who used it in a speech in Cape Town on June 6, 1966:  ”May you live in interesting times. Like it or not, we live in interesting times. They are times of danger and uncertainty; but they are also more open to the creative energy of men than any other time in history.”

Framtiden är inte vad den har varit – det är något annat

Det som gav oss individualism, oberoende och allmän frihet börjar nu nästan osynligt slå oss i bojor av skärmberoende, lättja att bestämma i sista sekund och att vi avslöjar oss självmant MER ÄN vi blir bevakade av de som vill spionera på oss eller sälja något vi inte behöver. Det är inte tekniken som är problemet – det är vi själva. Ingenting är farligt om man vet hur att hantera det, är nyfiken och gitter att läsa manualer. Nyckelordet för att undgå offerstatus är bedömning, något som majoriteten borde träna sig i. Nutid och kommande framtid kräver nyfikenhet, praktisk analys och bedömning, just som vi trodde att bekvämligheternas rike är en knapptryckning bort. Rätt hanterad gör tekniken oss smartare istället för att bli ett fördummande bedövningspiller – tänk på det i framtiden.

Allt ska vara som ovanligt

Det ovana och med vissa mått mätt det ovanliga kommer att bli en vana de kommande 25 åren. Tekniken är ivrig, snabb och ligger som en armada av B-52:or över våra behov, önskan, bekvämlighet och lättja. Den upplevda ovanan kommer av att tekniken är snabbare än våra vanor att ta till sig nya vanor som i sin tur snabbt förändras. Vi är långsamma och ibland outvecklade i vår perception vilket gör att tekniken kan upplevas som hotfull.

När vi trodde att vi kunde och visste kommer ny och annan teknik som visar på att vi inte kunde det vi trodde oss kunna. Varför blir det så? Svaret är ovana vid flexibilitet. Vi vill komma in i lunk som vi har koll på – även om den är själsdödande, så är även det en trygghet. Det underliga trygghetsbehovet tycks komma av en utbredd dålig bedömningsförmåga som i sin tur hämmar självkänslan. Ingen teknik är något hot. Det är användare och användningsområden som kan vara hot, men det sorterar under människan själv och kan åtgärdas.

Olönsamma interna konflikter

Den här boken är klar fortsättning på mina tidigare blogginlägg om hur olika delar av ett företag isolerar sig från varandra när de helt klart hade haft stor nytta av att gräva ned stridsyxan. Målet är detsamma även om bägge sidor oftast inte vill inse det.

”Marknadsavdelningen leker upp pengarna som vi på sälj drar in”
”Sälj bryr sig inte om varumärket”
”Marknad är aldrig ute på fältet, de vet inget om verkligheten”
”Sälj springer bara efter enkla affärer och har ingen långsiktighet i sitt arbete”

Boken visar på att man inte kan sitta och hålla på sin egen avdelning/modul och tro att detta är världen. Och sälj/marknad är bara två delar av ett företag. När kommer det personer som har både insikten och kunskapen om bägge områdena och gör det till ett? Under 30 år har många roller som tidigare funnits enskilda blivit just EN roll – men märkligt nog inte alla som egentligen är en och samma funktion.

Beslutsreumatism

När det börjar kännas i knäna kan det vara väderomslag – eller tvivel. Samma tvivel och osäkerhet kan sätta sig i andra muskler. Man borde göra något, men det tar emot. Beslutar man något så kommer säkert någon annan att ha ont av det, eller att man måste ta ansvaret både uppåt och nedåt. Tänk om det är bara jag som tror på beslutet? Då får jag bära värken för all framtid och evighet – eller så är det som att dra av ett plåster snabbt.

Kanske bättre att inte fatta några beslut. Det tuffar ju på ändå… kanske.

16%

Enligt nyligen gjorda undersökningar tycks endast 16% av Sveriges arbetande befolkning finna sitt arbete och yrkesroll intressant. Det var längesedan man hörde begreppet yrkesstolthet eller att fallenheten för ett visst yrke skulle vara drivkraften, eller att yrket skulle vara en förlängning av deras hobby.

Så de övriga 84%:en –  hur ser deras dagliga verklighet ut?

Att göra en Houdini

Harry Houdini (1874 – 1926), utbrytarekung

Om man inte ser upp så går tiden ifrån både en själv och företaget man driver. Att dagligen släcka små bränder ingår fortfarande i arbetsveckan och att hålla ett öga på de närmsta konkurrenterna och man är övertygad på att man vet vad de gör. Så är det. Man håller koll. Men, håller man koll på rätt saker? Händelser utanför konkurrenterna och branschen påverkar också. De behöver inte vara inom samma verksamhetsområde eller ens samma marknad – likväl påverkar de marknaden, den man anser sig ha koll på. Så vad gör man? Biter ihop och trimmar företaget med mer teknik men inom samma område? Minimerar personalstyrkan och fortsätter som förut? Är branschen man känner kanske slut? Eller är det dags att tänka om och byta bransch men behålla personal, verktyg och annat?

Det kan vara dags att göra en Houdini.

Hur gör man det då? Det beror på vad man redan har i företaget – och viktigast av, hur stor insikt man själv har om att man MÅSTE göra något. En bra början är att göra en inventering; vad är egentligen värt att spara av kunnande, företagsnamn, maskiner, avtal, byggnader m m. Vad kan återanvändas? Allt behöver alls inte rensas ut eftersom det är dumt att starta helt från scratch. Förändringen behöver alls inte vara lika drastisk som man skulle kunna tro. Under åren har företaget trampat upp en hel del mark som kan vara användbar i det nya scenariot.

Det GÅR att göra en Houdini.

Det där var ju enkelt!

Visst, men kanske så enkelt att det var svårt att se och komma på själv? Genom daglig koncentration på en och samma uppgift minskar brännvidden på vad man egentligen ser. Ett starkt fokus på en produkt eller tjänst gör att man lätt tittar på verkligheten genom ett rör när en tratt med pipen mot ögat hade varit bättre. En enkel förändring av ett moment, en tanke eller en handlig kan ge nytt utrymme till förändring eller ökad försäljning.

Det är de synbart enkla sakerna som visar sig ge de största idéerna.

Från annan vinkel

Det där är en bil-bil och det där är ett hus-hus, precis som små barn ritar det. Det där är en maskin som gör lådor och ingenting annat. Så här har vi alltid gjort och vi kämpar på trots att marknaden har förändrats. Det där är ett jobb som måste göras – men, behövs det?

Vi och den verklighet vi tycker oss se och som vi är vana vid helt utan att reflektera över och än mindre ifrågasätta rör på sig. Visst är det lättare att hantera byggklossar av olika färg än lera och slime, men när byggklossarna täcker hela planeten finns varken intresse, marginal eller användning för dem längre. Det finns vad som behövs. Inte en kloss mer. Vi skyddar klossen eftersom vi känner igen den och den ger oss en fyrkantig trygghet.

Påståenden är bästa metoden (framförallt inom klosstillverkning) för att få rikligt med information så att man kan ställa bra frågor. Inget ger lika mycket som att säga till en specialist; Men fungerar det inte på det här sättet…? Då kommer kunskaperna flödandes på ett helt annat sätt än på frågan; Hur fungerar det här då? Med de insikterna kan man se från en annan vinkel – en utomståendes vinkel. Helt annan än klossens vinklar som ser att den kan upplevas och bli något annat än den kub den är.

Den fantastiska arkitekturen på bilden är insidan av en gitarr