I väntan på gå åt

”Utmattningstendenser i arbetslivet är inte alltid stressrelaterade” var rubriken i SDS den 12 juli till en debattartikel av Anders Rydell, psykolog specialiserad på organisationspsykologi. Han menar att begreppet arbetsrelaterad ohälsa kan behöva problematiseras genom omständigheter som ligger utanför arbetet som kan ha stor betydelse för medarbetarnas hälsa och prestation på jobbet:

 

  • Fel inställning –  Han upplever att många anställda har en självdestruktiv inställning till arbetet t ex; ovilja att sätta gränser för sig själv eller ovilja att be medarbetare om hjälp, motstånd mot att godta sin egen ofullkomlighet och istället sträva efter perfektion, eller att tro att man måste engagera sig utanför sin huvudsakliga roll i energikrävande, perifera och oavlönade sidoprojekt. Personkonflikter på arbetsplatsen kan också kopplas till sjukskrivningar. Medarbetarens inställning till personkonflikter verkar vara att de är farliga, förbjudna och sjukskrivningsgrundande, och framförallt andras fel. Sjukskrivningen blir ett skydd mot en ondskefull värld. En annan sak som också kan sänka energi- och motivationsnivån (som i värsta fall kan leda till sjukskrivning) är inställningen att verksamheten finns till för medarbetarnas skull. De kan stånga sig trötta i försök att få jobba med projekt och arbetsuppgifter som de själva är sugna på, utan hänsyn eller tanke på vad verksamheten behöver.

 

  • Fel plats –  Ofta handlar det om medarbetare som har hamnat fel i tillvaron. Livspusslet går inte ihop. Ibland är det också uppenbart att medarbetare motivationsmässigt valt fel yrke. Kanske för att de från början valde fel utbildning eller för att de bara halkat in på fel ställe. De har inget intresse för arbetet utan går runt med en tärande känsla av meningslöshet. Jobbet är något de måste stå ut med för brödfödans skull. Det kan till slut knäcka vem som helst. Titt som tätt hamnar människor i yrkesroller de på grund av bristande kompetens inte kan hantera. Bristen kan vara språklig, teknisk, fysisk eller social förmåga. De kanske inte heller kan hantera frustrationsmoment, många och ofta förekommande förändringar och strikta deadlines. Saknar man relevant kompetens går det kanske att kompensera på olika sätt, men det kan absolut resultera i utmattningstendenser.

 

  • För dåligt skick –  Många har väldigt dålig kondition vilket gör det svårt att fungera optimalt. En del lider av missbruk av olika slag, missbruk som tar knäcken på dem oavsett var de arbetar och vilka arbetsuppgifter de har. Andra lider av psykisk ohälsa som på intet sätt är orsakad av deras nuvarande arbetsuppgifter, arbetsplats eller arbetsmiljö men som ändå gör att de inte klarar jobbet och måste sjukskrivas på grund av sina symptom; olika varianter av ångesttillstånd och depressioner, kanske orsakade av relationsproblem, familjetragedier eller somatisk sjukdom.

 

  • Den som antar att utmattningstendenser alltid är arbetsrelaterade måste också rimligen anta att orsaken till de sjukskrivningar som följer är att arbetsplatsen inte fungerar tillfredsställande i sin roll som vilohem, avgiftningsklinik, gym, individ- och familjeterapeutisk mottagning, utbildningsinstans, personlig transportservice och workshop med fokus på att tillfredsställa medarbetares behov av meningsfulla aktiviteter. Alternativet är att alla parter; medarbetare, arbetsgivare, företagshälsovård och organisationskonsulter, försöker identifiera och ta itu med de omständigheter som inte har med själva jobbet att göra, men som ändå i hög grad påverkar medarbetarnas arbetsförmåga.

 

I väntan på gå åt finns det riktiga problem och egenskapade. Vi måste lära oss att skilja på dem för att må bättre.

Vana vid ovanan

Stilla stå vardagen utanför bostäderna. Flitens skärmljus lyser hemma och många jobbar utan arbetskamrater. Inga långa meningslösa möten som avbryter det jobb man utför. Snabba, kompakta och intensiva Zoommöten rationaliserar så att mer tid ges till det som verkligen behöver göras. Mer gjort på kortare tid när man väl fått struktur och självdisciplin i sin ensamhet. Mer fritid och mer familjeliv.

Är det egentligen så god ordning på allt? När alla lämnar hemmet för jobb och skola, kastar i sig kaffe och förmodligen någon snabb frukost, då lämnas mycket till slumpen och det fungerar ungefärligt med en del gnissel. Men när då en eller två sitter hemma och jobbar förändras spelplanen. En del klarar det galant och andra lider av ovanan. Det är kanske så att det kommer finnas många saker som vi är ovana vid? Tricket blir att aldrig bli riktigt van vid något. Vi får insikten om att allt faktiskt rör sig.

Efter den virusiella verkligheten

Den virusverklighet vi har nu – vad kommer efter den? En för många ny vana hos människor till en mer virtuell vardag med Skype, Whatsapp och andra OSM:s? Så här långt har alla vi som i huvudsak jobbar hemma sedan tidigare vant oss vid det. Tekniken och möjligheten har funnit länge, men först nu dagligt använd.

Det finns säkert företagare som inser att varför hyra ett kontor för när folk ändå jobbar hemma, och de som jobbar hemma kanske inser att man får mer gjort – och det på kortare tid. Det ger mer tid över till annat. Kanske kan det bli en möjlighet att nå sex timmars arbetsdag, t o m fem timmars arbetsdag fokuserat och få mer fritid?

En annan sak som ökat är Internethandeln när man inte direkt vill gå ut om dörren. Det slår mot fysiska butiker av olika slag, men den fysiska distansen mellan människor ökar när oron ökar. Så hur kommer vi bete oss efter faran har blåst över? Då har vi förmodligen en del nya vanor som påverkar både oss och samhället. De som borde fundera mest är fastighetsägare till butiker och kontor. Dags att vara kreativa.

Borta bra men hemma mest…

Svensk Pappersindustri är idag den stora hjälten i dessa besvärliga tider. Lilla Edet jublar trots den tråkiga branden i produktionen och branschen meddelar att toalettpappret är en never ending story.

När papper börjar ersätta mediciner kan det vara rätt väg för ett hållbart insjuknande. Vi har alltid varit stolta över vår pappersindustri och den här gången gör den en hjälteinsats.

Automatisering och digitalisering

Man kan redan nu se vad kommande digitala affärsmodeller strävar efter. Det blir svårare för konsumenter att finna lägre kostnader och alternativa val när algoritmer gör sitt bästa för att hjälpa och underlätta för människor med vad att äta, välja och köpa. Enligt några aktörer gäller det ”bara” för konsumenten att välja rätt assistent/app. Alltså krävs uppmärksamhet på ett helt annat sätt än tidigare. Trenden med sjunkande bedömningsförmåga måste alltså vändas.

Jobba från var du vill/jobba hemifrån, inga kontor behövs. Sant, men… det kräver andra saker; självdisciplin – eller en revolver mot tinningen. Var tränas människor till självdisciplin och flexibilitet? Med ökad digitalisering och automatisering kommer självdisciplin att behövas. Alla de som inte ens orkar läsa en bruksanvisning, eller söka lösningar själv på nätet (de är många) – vem tar ansvaret för dem?

Vad är ett arbete?

Det är något både politiker och privatpersoner borde fråga sig. Ett arbete är något som behövs utföras. Om inget behövs utföras så finns det inget arbete. Det gör att uttrycket vara försatt i sysselsättning låter mer som terapi istället för något som det finns behov av. Arbete är alltså något som är svårt att demokratisera, hur hemskt det än låter. Men, när något försvinner, förändras eller uppfinns kommer något annat som behövs utföras. Däremellan uppstår oundvikligen hål.

Egoismen som kallas individualism

Vi lever i ett individualistiskt samhälle har det hetat under några år. Förmodligen smygstartade det efter 1985. Dock blandar man ihop individualism med egoism. Man kan tydligen inte skilja på vilket som är vilket. OM det hade varit ett individualistiskt samhälle så hade det funnits lika många partier som enskilda personer. Teamwork, grupparbete och Följa John hade varit omöjligt. Egoism är också ett avgränsande men i grupp, arbetsområde och även i den personliga sfären. Det skapar en attityd som kan mötas lite varstans i yrkes- såväl som i privatlivet. Men det är INTE ett utslag av individualism.

På 1970-talet hette det krossa kapitalisterna – idag tycks majoriteten människor vara synnerligen ”kapitalistiska” oavsett personlig emotionell partifärg. Intressant. Så var är individualismen?

I matriarkatets tid

Kanske inte just nu, men snart. Undersökningar visar att flickor kör om pojkar i skolan. Snart hela vägen från grundskola till universitet. Det talas om läs- och skrivsvårigheter bland pojkar och män, samt att pojkar/män inte verkar bry sig. Detta ger den andra sidan ett rejält försprång och är extra spännande att se vart det leder – jag menar, vad ska den andra sidan sätta emot? ”It´s a man´s world” sjöng James Brown 1966. Det var då. Hjärnan överlistar musklerna.

Sisyfosekonomi

Ekonomin är på nedgång efter att ha varit på uppgång . Den är nere när den inte rullar. Vi tycks alla ha beslutat att status quo saknar drama och underhållningsvärde, så låt pengarna rulla upp och ned från existensbranten. Allt går bättre så att det kan bli sämre så att det kan gå bättre igen – en sisyfosekonomi, alltså. Den gamla Bondepraktikan förklarar hur allt ligger till – så, skörda och så vidare.

Utbildning vs kompetens

Idag passerar många människor universitet och andra utbildningar med tanken att de får ett kunskapskörkort inför framtiden, bara för att mötas av företag som säger sig inte kunna finna rätt kompetens. Vad rätt kompetens ÄR beskrivs aldrig. Det skulle kunna vara många saker. Vissa förnuftiga och andra av mer social karaktär vilka sorterar under tycke och smak – kanske t o m med under igenkänning?

Kanske är det förmågan till bedömning, annan analysförmåga, flyhänthet, att kunna se saker innan de händer och agera i tid, att ha fantasi nog så att jobbet inte kör fast = konstruktiv kreativitet, att våga föreslå saker, orka driva projekt – och naturligtvis ta ansvar för det man gör, säger eller föreslår –  kort sagt, den intresserade och tänkande medarbetaren (enligt en undersökning från förra året är det 16% av den vuxna befolkningen som är intresserade av sin arbeten).

Eller så kan det finnas en annan mätare på kompetens. Som möjligtvis går ut på att inte vara alltför utbildad eller brett bildad, klok men inte intelligent så att övriga medarbetare känner sig underlägsna. Det kan även finnas ett behov av att känna igen sig själv så att företagskulturen inte uppdateras. Då kvittar utbildning och driv. Inget får skaka båten även när den går långsamt i förhållande till andra båtar som man anser sig konkurrera med. Det viktiga blir att trivas med sina arbetskamrater och inte vad man egentligen gör på arbetet.