Att göra en Houdini

Harry Houdini (1874 – 1926), utbrytarekung

Om man inte ser upp så går tiden ifrån både en själv och företaget man driver. Att dagligen släcka små bränder ingår fortfarande i arbetsveckan och att hålla ett öga på de närmsta konkurrenterna och man är övertygad på att man vet vad de gör. Så är det. Man håller koll. Men, håller man koll på rätt saker? Händelser utanför konkurrenterna och branschen påverkar också. De behöver inte vara inom samma verksamhetsområde eller ens samma marknad – likväl påverkar de marknaden, den man anser sig ha koll på. Så vad gör man? Biter ihop och trimmar företaget med mer teknik men inom samma område? Minimerar personalstyrkan och fortsätter som förut? Är branschen man känner kanske slut? Eller är det dags att tänka om och byta bransch men behålla personal, verktyg och annat?

Det kan vara dags att göra en Houdini.

Hur gör man det då? Det beror på vad man redan har i företaget – och viktigast av, hur stor insikt man själv har om att man MÅSTE göra något. En bra början är att göra en inventering; vad är egentligen värt att spara av kunnande, företagsnamn, maskiner, avtal, byggnader m m. Vad kan återanvändas? Allt behöver alls inte rensas ut eftersom det är dumt att starta helt från scratch. Förändringen behöver alls inte vara lika drastisk som man skulle kunna tro. Under åren har företaget trampat upp en hel del mark som kan vara användbar i det nya scenariot.

Det GÅR att göra en Houdini.

Det där var ju enkelt!

Visst, men kanske så enkelt att det var svårt att se och komma på själv? Genom daglig koncentration på en och samma uppgift minskar brännvidden på vad man egentligen ser. Ett starkt fokus på en produkt eller tjänst gör att man lätt tittar på verkligheten genom ett rör när en tratt med pipen mot ögat hade varit bättre. En enkel förändring av ett moment, en tanke eller en handlig kan ge nytt utrymme till förändring eller ökad försäljning.

Det är de synbart enkla sakerna som visar sig ge de största idéerna.

AI – Autistisk Intelligens

Det finns en stor oro inför utvecklingen av artificiell intelligens som om den utvecklade sig själv – vilket den inte gör. För att den skall börja utveckla sig själv måste den först bli tillräckligt avancerad. Frågan är om det räcker. Det kommer alltid att finnas vissa begränsningar för AI och AGI där glitches uppstår – fördel människan – oavsett hur avancerad tekniken än blir.

AI-forskningen är mycket teknisk och specialiserad samt djupt splittrad i delfält som helt saknar kontakt med varandra. Till en del beror delningen på sociala och kulturella faktorer – människan igen. Problemen för AI kan delas in i; socialt meningsfull irrationalitet per person, socialt splittrad djupare förståelse, kulturella varianter och slump. Dessa områden förvirrar en logisk hjärna – för att inte tala om en artificiell logisk hjärna.

Det är inte teknikens fel…

…det är på människorna det är fel före och efter den utvecklade tekniken. Egot som lockar att utveckla saker bara för att det går, för att det är intressant och oemotståndligt spännande med hopp om goda konsekvenser – till mottagaren, konsumenten och medborgaren som plötsligen kan finna att Var finns det plats för mig – behövs jag eller blir jag bara en köttbit som andas? Diskussioner är i full gång på olika nivåer.

Max Tegmark berättar i boken Liv 3.0 – att vara människa i den artificiella intelligesens tid om den goda tanken med AI/AGI, samt ungefär var den utvecklade tekniken kan tänkas ligga framåt i tiden. Nära eller långt borta.

Olika tankar och spekulationer dyker upp eftersom det alltid har funnits minst EN tokjävel som inte kan låta bli utan använder teknik destruktivt. Kort sagt, personer som bara MÅSTE göra saker bara för att det GÅR – även om det går åt helvete. Ny teknik kan alltid vara till stor nytta, men det gäller att hålla koll på olika aktörer. Det finns alltid minst en galning som ser möjligheter. Det är just dem vi skall hålla ögonen på mer än på själva tekniken.

Tegmark menar att vi behöver en rationell medelväg för att kunna navigera vår spektakulära framtid. Sedan NÄR har historiens största tokdårar sökt en rationell medelväg?

Vadå inte kan?

Men så har ingen annan i branschen gjort? Precis. Man bör fundera över vilka företag som har lyckats med något eller som har lett olika utvecklingar. Har de hållit sig till manualen? Nej. Olika verktyg för att driva affärer och företag fungerar upp till en viss nivå. Sen är det läge att inse verktygslådans begränsning. Skall man lägga till någonting? Ta bort någonting? Eller varför inte skruva om det man har? Frågan blir vad som anses vara risk eller möjlighet.

Våra kunder vet vad vi har och ger – men de som ännu inte är era kunder då, de nya? Hur skall de charmas som inte har en aning om era gamla relationer och traditioner? Dem kan man inte strunta i eftersom en gammal kundstock förändras och faktiskt dör av nu och då.

Från annan vinkel

Det där är en bil-bil och det där är ett hus-hus, precis som små barn ritar det. Det där är en maskin som gör lådor och ingenting annat. Så här har vi alltid gjort och vi kämpar på trots att marknaden har förändrats. Det där är ett jobb som måste göras – men, behövs det?

Vi och den verklighet vi tycker oss se och som vi är vana vid helt utan att reflektera över och än mindre ifrågasätta rör på sig. Visst är det lättare att hantera byggklossar av olika färg än lera och slime, men när byggklossarna täcker hela planeten finns varken intresse, marginal eller användning för dem längre. Det finns vad som behövs. Inte en kloss mer. Vi skyddar klossen eftersom vi känner igen den och den ger oss en fyrkantig trygghet.

Påståenden är bästa metoden (framförallt inom klosstillverkning) för att få rikligt med information så att man kan ställa bra frågor. Inget ger lika mycket som att säga till en specialist; Men fungerar det inte på det här sättet…? Då kommer kunskaperna flödandes på ett helt annat sätt än på frågan; Hur fungerar det här då? Med de insikterna kan man se från en annan vinkel – en utomståendes vinkel. Helt annan än klossens vinklar som ser att den kan upplevas och bli något annat än den kub den är.

Den fantastiska arkitekturen på bilden är insidan av en gitarr