Människan kan ersättas – men inte som konsument

Man hör ständigt oron över att vi kommer att ersättas av AI, AUGI och ännu mer ökad robotisering. Vi kommer in på ren ekonomi och lönsamhet. Om något ska vara intressant att förenkla, göra billigare och/eller slippa mänsklig inblandning för att driva verksamheter, så i den bortre parentesen finner man att någon måste ha råd för att det ska vara intressant. Om 70 – 80% inte har något arbete, vem eller vad ska då kunna bekosta deras överlevnad och konsumtion? Och är 20 – 30% med arbeten benägna att betala ännu mycket mer för sin konsumtion? Och vill företagen höja lönerna för att kunna få ut det pris man vill av samma procentandel konsumenter?

Med 70 – 80% utan arbete så får man en mycket bråkig samling människor när landet/staten inte orkar ekonomiskt att hålla dem på fötter. Vad gör man då? Folkmord är förhoppningsvis totalt uteslutet så någon form av revolt bör man kunna förvänta sig. Även om tekniken är snabb så måste det alltid finnas köpare för att tekniken skall vara riktigt intressant – ergo kan konsumenten inte utrotas.

Intressant, underhållande och tänkvärt

Nassim Nicholas Taleb är doktor i ekonomi och författare. Hans idéer och tankesätt kring risk och osäkerhet är baserade på olika livshändelser från uppväxten i ett oroligt Libanon till att vara floor trader på börsen i Chicago.

Nassim Talebs filosofi:

  • Svart svan – en oväntad händelse med extrema konsekvenser som sker utan varning och är omöjlig att förutse.
  • Skinn i leken – vad en aktör måste ha för att sträva emot det för alla bästa alternativet. Med skinn i leken tillåts försiktighetsprincipen verka.
  • Antifragilitet – en egenskap hos system som kan växa och bli starkare som ett resultat av skador.
  • Hormesis – den tillväxt som sker efter en skada eller chock i ett antifragilt system.
  • Konvexitet/konkavitet
  • Fraktalitet
  • Sovjet-Harvard-kunskap
  • Via negativa

 

 

Den omständliga omställningen

Två gånger om året skall man ställa om klockan från vintertid till sommartid och tvärtom. I yrkeslivet blir omställningarna mycket mer vanliga än vad vi har varit vana vid. Plötsligen löper man stora risker om man vänjer sig vid något. Bättre att vara totalt ovan vid allt och öppen för omställning. Se omställningen som en intressant och givande tillställning. Man vet aldrig hur mycket man kan lära sig och uppleva om man slutar att bli van vid saker. Vanemänniskor blir en ovanlig syn trots att de upplevs stå helt stilla.

Som en undergrupp finns undvikarna. De som inte vill byta ut lunchmjölken mot vatten, lära sig ytterligare ett språk eller uppdatera sina yrkeskunskaper, kanske till och med komplettera dem med något helt annat som slår upp dörrarna för ett nytt yrke? Undvikarnas största demon är ansvaret. Det är riktigt jobbigt. Och då menas även ansvaret för sig själv gentemot sig själv, så om man undviker det är man utom fara – eller hur var det nu? Nå, allt kan man inte undvika eftersom det finns en naturlig bortre parentes.