En droppe i vasken är lika lite som en droppe i havet. Den lilla insatsen som alla är överens om på ett företag skapar inte det hav man hoppas eller ens fyller en tänkt kastrull. Allt som oftast blir det en droppe i vasken. Oavsett hur många droppar som faller samtidigt så leder inte kompromissen till ett helt hav – inte ens till kastrullen. Om kranen då står och droppar hela tiden leder det bara till irritation och frustration. Man kommer ingenstans. Många vill då stänga kranen helt så att allt lugnar sig, vissa vill öppna kranen för fullt och enstaka vill samla upp allt vatten för att kunna tillaga något. Alla är aldrig helt övertygade om hur man använder vatten och andra rätt svårdefinierbara möjligheter.

Förändringar kan ske över en natt – eller genom ett musklick. För att förändra något själv, privatperson som företag, så sker det otroligt sällan över en natt och då till ett sällan positivt resultat. Den fabelliknande historien om Winston Churchill är ett bra exempel på uthållighet och övertygelse vid förändring.

Storyn (fiktiv) berättar att i början av WW II möttes Churchill, Mussolini och Hitler för att träffas och utforska möjligheten att utarbeta ett arrangemang som skulle kunna få WW II till snabbt avslut. De ingick en tävling som skulle göra det möjligt för vinnaren att få koncession från de två andra till att deras länder skulle ge upp sitt engagemang, baserat på villkoren vinnaren krävde.

De satt vid en damm efter lunch och beslutade att tävlingen skulle bestå av att varje deltagare skulle fånga karpen i dammen bland de övriga fiskarna. Hitler drog sin Luger och började skjuta vilt mot karpen, men den undkom kulorna. Mussolini förklarade att han var den bäste simmaren i hela Italien och hoppade i dammen för att simma kapp fisken. Efter att ha simmat sig trött fram och tillbaka gav han upp. Churchill reste sig långsamt upp från bordet och tog teskeden från sin kaffekopp, böjde sig ner vid kanten och började tömma dammen – tesked för tesked. Hitler frågade irriterat: ”Vad gör du?” Churchill svarade: ”Det kan ta mig lång tid, men vi kommer att vinna kriget.” Förändringar sker en sked i taget.

Ingenting står stilla därför är det svårt att säga det var bättre förr när det egentligen bara var annorlunda. Även en själv var annorlunda än vad man senare blev. Dessa perspektiv glöms oftast bort oavsett om det handlar om arbete, yrkesroller, marknad eller privatlivet. Oavsett vad man vill eller tycker så måste man inse att allt förändras inklusive en själv. Trygghet kan inte komma utifrån, den måste komma inifrån, ens egen förmåga att kunna navigera på havet. Havet i sig självt ger många möjligheter och naturligtvis många risker – alltså måste vi sluta gråta över spilld mjölk och segla vidare.

Navigare necesse est.