DET SOM DÖDAR ETT VARUMÄRKE behöver alls inte vara konsumentens val av något annat. Varumärket kan fortfarande stå för bra och goda saker. Så vem är den eller de som kan ta livet av stackaren? Företagen själva.
KLÄDBRANSCHEN är duktiga på detta, dock på lite olika sätt. De är bara exempel – det finns fler branscher. Klädbranschen har kört hårda race med stora lager och önskat att konsumenterna orkade hänga med i konsumtionen och till rätt prisnivå. Men… med stora lager och planeringslistor för när vad som skall ut och när, stöter man på patrull. Lagren knuffar i nacken och det dräller av varumärken. Så vad händer då – jo, rea. 40 till 70% just nu mellan helgerna och efter… eller 60% på det som tidigare var nedsatt till 40. Varumärken urholkas och ifrågasätts omvad de egentligen innehåller och representerar.
KONSUMENTERNA börjar gå efter pris. Internet är ett bra jämförande instrument vilket ökar pressen ännu mer. Så när förväntas konsumenterna betala mer igen och i vilken takt? Tidigare var mode ett kollektivt uttryck för att man hängde med och olika varumärken ledde vägen. Nu är det de individuella valen som håller ihop ”grupperna” – man delar annat än klädstilen. Bara det är individuellt (och gärna äkta vintage).
ALKOHOLBRANSCHEN kommer ibland på att gamla stadiga storsäljare, till och med flaggskepp, känns omseglade av nya alkoholmogna konsumenter. Vi måste nå en ny publik, vilket leder till försök med jordens alla tuttifrutti smaker på nästan allt – eller en diversifiering av en gammal klassiker som man drar längre och längre från originalet. Dessutom som man använt många år att göra till THE product. Frågan är vad som händer när ingen direkt kan skilja mellan godissmakerna, vad särskiljer då? Hur många uppföljare tål ett varumärke?
Eller så tröttnar publiken och dricker nåt helt annat. Kanske fortsätter energidrycksdrickandet spetsade med en av de få smaklösa vodkorna som finns kvar – eller så går man vintage även i det fallet och dricker Loranga och Renat.