Ofta tar vi oss på för stort allvar i det lilla – och för litet allvar i det stora. Snöflingorna, som vissa kallar dem födda på 80- och 90-talet, kan mycket väl vara den generation som tar det stora på allvar och det lilla på mindre allvar. Det kan visa sig mycket befriande för ett samhälle.

Risken för att de skulle vara söndercurlade är låg. Verkligheten har en tendens att få alla att kvickna till när man kommer ut i kylan och åker på egna skridskor. De vill ha mer att säga till om och de kommer att blanda sig med stort engagemang som är nyttigt för att saker inte ska gå i stå. Det sägs att de är flaxiga, men de är inte mer flaxiga än rörligheten och flexibiliteten som erbjuds på marknaden. Det gäller att vara beredd på allt när man inte alltid kan se hur tjock isen är på sjön när man åker skridskor.

Vi kommer att konsumera ALLT över Internet. Bra och praktiskt! Men… den ena hälen är transporterna som är det stora problemet såvida inte tåg, segelfartyg och budcyklar sätts in. Transporterna, som bara ökar, är idag ett växande miljöproblem.

Den andra hälen är automatisering och logaritmer som ”hjälper” dig (enligt ERIKSSON) med vad att köpa, äta och övrigt konsumera – kort sagt allt du behöver. Men vad vill du själv då? Kanske är det dags att visa marknaden det.

20/20 = Att helt och hållet se sanningen i en situation (enl. Urban Dictonary). Blir vår bedömning av saker och dess tillstånd klarare under 2020-talet, eller kommer vi att dras med minnen från igår om allt från inveckling (politisk) till utveckling (antaglig framtid)? Ett stort och viktigt ord inför 2020-talet är BEDÖMNING. Inte attityd, norm eller oro inför förändring. Allt är aldrig dåligt och allt är inte alltid bra och har aldrig varit – vårt minne sviker oss ofta.

Igenkänning har aldrig lyft något framåt. 2020 är så här långt positivt okänt – Gott Nytt År!

Gösta Ekman sa i en sketch för många år sedan: Skrik inte åt mig – jag hyr! Han hyrde allt. Även barnen, granen och julklapparna. Då var det absurt och kul men nu är alla inne i samma karusell. Boendet är på lån. Studielån för att få vilket jobb som helst, bil- och husreparationslån samt för oförutsedda händelser. Programmen till datorn hyr du varje månad oavsett hur mycket eller lite du använder dem. Vill man inte ta lån finns leasing och du är tillsvidareanställd. Fast anställning är numera en illusion. Barn är till låns. Så vad äger du egentligen? Om du finner något som du upplever att du verkligen äger så gör du inte det heller – du avlider från det.

Ordet tillväxt måste vara uppfunnet av aktieägare eller studsande optimister som kan fylla ett glas med vatten över kanten i en pelare rakt upp. Det är ett misshandlat ord bland andra illa behandlade bokstavskombinationer som snart saknar mening om de används lite till. Varför inte vända upp och ned på glaset och ställa något ovanpå?

Den mest sanna tillväxten står ogräs för.

Jag och Teng-Hsiung Chao, Chairman Farglory Group, Taiwan

2011 var jag medgrundare och delägare i Envir, då ett miljökonsultföretag, idag specialister på plockanalyser i Sverige och Norge. Det var då jag träffade Teng-Hsiung Chao med följe från Farglory Group – inpackade i två bussar till Sverige för att titta på olika miljövänliga lösningar inom allt från avfallshantering till byggande. Farglory Group är ett konglomerat som innefattar; fastighetsutveckling/byggande, rekreation och hotell, flygfraktslogistik, förvaltning av sportarenor, detaljhandelstjänster, e-handelstjänster och utländska investeringar.

Vi på Envir träffade dem och diskuterade möjligheter som vi sedan jobbade intensivt på. Det visade sig att det ”gröna” bostadsområdet som var under byggnation hade inte en chans att bli miljövänligt eftersom det inte fanns plats för nödvändig anläggning inuti husen, det fanns ingen plats att transportera avfallet till (Taiwan är tätbebyggt) – och de välbeställda i bostadsområdet ville definitivt INTE ta i avfallet för sopsortering.

Slutkommentar från Farglorykontoret: Men kan vi inte ha något som SER UT som om det är miljövänligt och grönt?

“In the future, we will have a very parallel approach to working and learning. We study, and study, and study, and then we say, ‘okay you learned enough, you can start working now.’ In the future, we will have to blend studying and working.”

Daniela Rus, Director at Computer Science and Artificial Intelligence Laboratory (CSAIL) at MIT

The more we learn, and relearn, the more we question things in life from our private sphere to the workplace, and the reason for what we do and which directives we follow. It is both good and developing, but which companies can handle it when not even flat organizations have got anywhere? And which middle managers will be able to handle workgroups that are constantly able to know more than they do? Which hierarchy will be viable – or what will it even look like ­– can it even exist? If the individuals are educating themselves, whether at their own expense or that of the company, why would the employee stay in the organization? I see companies that will be fundamentally restructured.

If the employee continues to update himself on more than the purely specialist knowledge and insights, the questioning can come up with things like; what is the reason why I work? What is the point of going here and blending into a group? What is prestige? What does it give me that I can’t do at home? A Chinese curse is in place that was made really known by Robert F. Kennedy, who used it in a speech in Cape Town on June 6, 1966:  ”May you live in interesting times. Like it or not, we live in interesting times. They are times of danger and uncertainty; but they are also more open to the creative energy of men than any other time in history.”

Det som gav oss individualism, oberoende och allmän frihet börjar nu nästan osynligt slå oss i bojor av skärmberoende, lättja att bestämma i sista sekund och att vi avslöjar oss självmant MER ÄN vi blir bevakade av de som vill spionera på oss eller sälja något vi inte behöver. Det är inte tekniken som är problemet – det är vi själva. Ingenting är farligt om man vet hur att hantera det, är nyfiken och gitter att läsa manualer. Nyckelordet för att undgå offerstatus är bedömning, något som majoriteten borde träna sig i. Nutid och kommande framtid kräver nyfikenhet, praktisk analys och bedömning, just som vi trodde att bekvämligheternas rike är en knapptryckning bort. Rätt hanterad gör tekniken oss smartare istället för att bli ett fördummande bedövningspiller – tänk på det i framtiden.

Det ovana och med vissa mått mätt det ovanliga kommer att bli en vana de kommande 25 åren. Tekniken är ivrig, snabb och ligger som en armada av B-52:or över våra behov, önskan, bekvämlighet och lättja. Den upplevda ovanan kommer av att tekniken är snabbare än våra vanor att ta till sig nya vanor som i sin tur snabbt förändras. Vi är långsamma och ibland outvecklade i vår perception vilket gör att tekniken kan upplevas som hotfull.

När vi trodde att vi kunde och visste kommer ny och annan teknik som visar på att vi inte kunde det vi trodde oss kunna. Varför blir det så? Svaret är ovana vid flexibilitet. Vi vill komma in i lunk som vi har koll på – även om den är själsdödande, så är även det en trygghet. Det underliga trygghetsbehovet tycks komma av en utbredd dålig bedömningsförmåga som i sin tur hämmar självkänslan. Ingen teknik är något hot. Det är användare och användningsområden som kan vara hot, men det sorterar under människan själv och kan åtgärdas.

Den här boken är klar fortsättning på mina tidigare blogginlägg om hur olika delar av ett företag isolerar sig från varandra när de helt klart hade haft stor nytta av att gräva ned stridsyxan. Målet är detsamma även om bägge sidor oftast inte vill inse det.

”Marknadsavdelningen leker upp pengarna som vi på sälj drar in”
”Sälj bryr sig inte om varumärket”
”Marknad är aldrig ute på fältet, de vet inget om verkligheten”
”Sälj springer bara efter enkla affärer och har ingen långsiktighet i sitt arbete”

Boken visar på att man inte kan sitta och hålla på sin egen avdelning/modul och tro att detta är världen. Och sälj/marknad är bara två delar av ett företag. När kommer det personer som har både insikten och kunskapen om bägge områdena och gör det till ett? Under 30 år har många roller som tidigare funnits enskilda blivit just EN roll – men märkligt nog inte alla som egentligen är en och samma funktion.