Heliga kor inom management behöver alls inte slaktas. Dock behöver de bedövas ibland så att företaget kommer vidare och inte bara står och tuggar gräs som snart tar slut på ängen. Det är praktiskt och man gör inte fel när man håller i den manual som man anser att branschen har. Dock finns en övertro på att man har de bästa och äldsta kontakterna med industrikunder inom givna branschområden. Orden som används om och om igen är välkända, om än rätt slitna, och inget sticker ut eller ens särskiljer. De som känner oss vet vad de får, heter det. Men de som inte känner er?
Andra knackar på dörren. Kanske inte med samma kvalitet och support, men billigare och mer lättillgängliga på olika sätt. Varumärket de slår mot kan vara 50 eller 100 år – det spelar ingen roll. Som skydd tror man då att mer information till kunderna är lösningen i tron på att information säljer. Man kan välja andra vägar, men då får man släppa manualen och kunna förklara ordentligt för ägarportföljerna vad man tänker göra och varför. Och vem kan och vågar det? Till slut måste någon göra något annars tröttnar portföljerna.