Svensk Pappersindustri är idag den stora hjälten i dessa besvärliga tider. Lilla Edet jublar trots den tråkiga branden i produktionen och branschen meddelar att toalettpappret är en never ending story.
När papper börjar ersätta mediciner kan det vara rätt väg för ett hållbart insjuknande. Vi har alltid varit stolta över vår pappersindustri och den här gången gör den en hjälteinsats.
Påverkan och inverkan – Influencers och Coronainfluensan – lika men ändå olika. Den ena lättare att undvika än den andra, dock påverkar bägge många. Corona, SARS, Mers kan vara svåra att ducka och påverkar banker och börser. Influencerfenomenet ligger nära den gamla idoldyrkan och bekräftelseidealet för den enskilde att bli sedd, men influencers tycks inte må bra av det.
Rädslan för virus tillhör den kollektiva rädslan. Att känna sig liten inför det stora och det verkligen mikroskopiska. Man inser snabbt att mycket hänger på en knivsegg. Hotell och flyg behöver inte många dagar utan resenärer förrän den ekonomiska paniken är ett faktum. Det är inte personalen som sänker inflödet utan att allt hänger på lån för byggnader och plan i en tämligen komplicerad struktur. Ett par dagars dipp ger snabbt fara och färde. Samma sak hade inträffat om ICA och Coop inte hade haft en endaste kund på tre dagar till en vecka. Business och livet självt balanserar på en knivsegg – det får man vänja sig vid.
Kund och konkurrent på en och samma gång. Man köper av varandra eller av gemensamma underleverantörer och blandar funktionellt så kostnadseffektivt som möjligt. Skillnader i kvalitet och prestanda blir jämnare – lika bra eller lika mediokert. Frågan är när någon bryter upp från beteendemönstret och verkligen skiljer ur sig? Någon som siktar på längre, stabil lönsamhet istället för smash`n´grab? Med miljöfrågan hängande som ett Damoklessvärd över konsumtionen finns goda möjligheter.
Ofta tar vi oss på för stort allvar i det lilla – och för litet allvar i det stora. Snöflingorna, som vissa kallar dem födda på 80- och 90-talet, kan mycket väl vara den generation som tar det stora på allvar och det lilla på mindre allvar. Det kan visa sig mycket befriande för ett samhälle.
Risken för att de skulle vara söndercurlade är låg. Verkligheten har en tendens att få alla att kvickna till när man kommer ut i kylan och åker på egna skridskor. De vill ha mer att säga till om och de kommer att blanda sig med stort engagemang som är nyttigt för att saker inte ska gå i stå. Det sägs att de är flaxiga, men de är inte mer flaxiga än rörligheten och flexibiliteten som erbjuds på marknaden. Det gäller att vara beredd på allt när man inte alltid kan se hur tjock isen är på sjön när man åker skridskor.
Man kan redan nu se vad kommande digitala affärsmodeller strävar efter. Det blir svårare för konsumenter att finna lägre kostnader och alternativa val när algoritmer gör sitt bästa för att hjälpa och underlätta för människor med vad att äta, välja och köpa. Enligt några aktörer gäller det ”bara” för konsumenten att välja rätt assistent/app. Alltså krävs uppmärksamhet på ett helt annat sätt än tidigare. Trenden med sjunkande bedömningsförmåga måste alltså vändas.
Jobba från var du vill/jobba hemifrån, inga kontor behövs. Sant, men… det kräver andra saker; självdisciplin – eller en revolver mot tinningen. Var tränas människor till självdisciplin och flexibilitet? Med ökad digitalisering och automatisering kommer självdisciplin att behövas. Alla de som inte ens orkar läsa en bruksanvisning, eller söka lösningar själv på nätet (de är många) – vem tar ansvaret för dem?
Det är något både politiker och privatpersoner borde fråga sig. Ett arbete är något som behövs utföras. Om inget behövs utföras så finns det inget arbete. Det gör att uttrycket vara försatt i sysselsättning låter mer som terapi istället för något som det finns behov av. Arbete är alltså något som är svårt att demokratisera, hur hemskt det än låter. Men, när något försvinner, förändras eller uppfinns kommer något annat som behövs utföras. Däremellan uppstår oundvikligen hål.
Vi kommer att konsumera ALLT över Internet. Bra och praktiskt! Men… den ena hälen är transporterna som är det stora problemet såvida inte tåg, segelfartyg och budcyklar sätts in. Transporterna, som bara ökar, är idag ett växande miljöproblem.
Den andra hälen är automatisering och logaritmer som ”hjälper” dig (enligt ERIKSSON) med vad att köpa, äta och övrigt konsumera – kort sagt allt du behöver. Men vad vill du själv då? Kanske är det dags att visa marknaden det.
Vi lever i ett individualistiskt samhälle har det hetat under några år. Förmodligen smygstartade det efter 1985. Dock blandar man ihop individualism med egoism. Man kan tydligen inte skilja på vilket som är vilket. OM det hade varit ett individualistiskt samhälle så hade det funnits lika många partier som enskilda personer. Teamwork, grupparbete och Följa John hade varit omöjligt. Egoism är också ett avgränsande men i grupp, arbetsområde och även i den personliga sfären. Det skapar en attityd som kan mötas lite varstans i yrkes- såväl som i privatlivet. Men det är INTE ett utslag av individualism.
På 1970-talet hette det krossa kapitalisterna – idag tycks majoriteten människor vara synnerligen ”kapitalistiska” oavsett personlig emotionell partifärg. Intressant. Så var är individualismen?
Kanske inte just nu, men snart. Undersökningar visar att flickor kör om pojkar i skolan. Snart hela vägen från grundskola till universitet. Det talas om läs- och skrivsvårigheter bland pojkar och män, samt att pojkar/män inte verkar bry sig. Detta ger den andra sidan ett rejält försprång och är extra spännande att se vart det leder – jag menar, vad ska den andra sidan sätta emot? ”It´s a man´s world” sjöng James Brown 1966. Det var då. Hjärnan överlistar musklerna.
20/20 = Att helt och hållet se sanningen i en situation (enl. Urban Dictonary). Blir vår bedömning av saker och dess tillstånd klarare under 2020-talet, eller kommer vi att dras med minnen från igår om allt från inveckling (politisk) till utveckling (antaglig framtid)? Ett stort och viktigt ord inför 2020-talet är BEDÖMNING. Inte attityd, norm eller oro inför förändring. Allt är aldrig dåligt och allt är inte alltid bra och har aldrig varit – vårt minne sviker oss ofta.
Igenkänning har aldrig lyft något framåt. 2020 är så här långt positivt okänt – Gott Nytt År!