Vardagen är något som man skapar själv. Den uppstår inte bara – även om många hävdar det. Den uppstår när man inte är uppmärksam. Uppmärksamheten är hög när man börjar en utbildning, ett nytt jobb eller en ny relation. Alla uppstarter är spännande, kittlande och underhållande. Att upprätthålla uppmärksamheten kräver att man tar ett steg tillbaka från det som börjar att kännas som vana eller rutin – gärna precis innan det infinner sig. Zooma ut och försök att se det hela objektivt. På så sätt triggar du uppmärksamheten till en god vana.

Varje dag blir då inte till vardag utan mer intressant och du är inte samma gamla version av dig själv som du tycks tro. Uppmärksamhet kräver inte den energi som många inbillar sig. Vanor som händer av sig självt är inte en trygghet – varken på jobbet eller i relationer. De positiva vanorna är de som håller dig uppmärksam och levande.

Alla vet det jag vet, tänker, pratar och skriver som jag. Därför förstår alla vad jag menar. Om de inte gör det då använder jag ett språk med ord som alla känner igen (Corp Bull och andra ord som tappat sin betydelse) – då kommunicerar jag.

Intressant att 98% av all kommunikation tycks fungera (nå…) så här. I all kommunikation finns det mottagare som INTE vet det man själv vet, tycker eller känner för. Och alla är inte i samma åldersgrupp som en själv, samt att alla har olika referenser för att kunna ta emot information. Alltså måste man gå utanför sig själv helt och hållet för att nå de som inte är som en själv. Naturligtvis är det svårare – vem sa att det var lätt? Vi enskilda är inte världens navel. Ska man nå andra måste man glömma sig själv – DET är kommunikation.

DET SOM DÖDAR ETT VARUMÄRKE behöver alls inte vara konsumentens val av något annat. Varumärket kan fortfarande stå för bra och goda saker. Så vem är den eller de som kan ta livet av stackaren? Företagen själva.

KLÄDBRANSCHEN är duktiga på detta, dock på lite olika sätt. De är bara exempel – det finns fler branscher. Klädbranschen har kört hårda race med stora lager och önskat att konsumenterna orkade hänga med i konsumtionen och till rätt prisnivå. Men… med stora lager och planeringslistor för när vad som skall ut och när, stöter man på patrull. Lagren knuffar i nacken och det dräller av varumärken. Så vad händer då – jo, rea. 40 till 70% just nu mellan helgerna och efter… eller 60% på det som tidigare var nedsatt till 40.  Varumärken urholkas och ifrågasätts omvad de egentligen innehåller och representerar.

KONSUMENTERNA börjar gå efter pris. Internet är ett bra jämförande instrument vilket ökar pressen ännu mer. Så när förväntas konsumenterna betala mer igen och i vilken takt? Tidigare var mode ett kollektivt uttryck för att man hängde med och olika varumärken ledde vägen. Nu är det de individuella valen som håller ihop ”grupperna” – man delar annat än klädstilen. Bara det är individuellt (och gärna äkta vintage).

ALKOHOLBRANSCHEN kommer ibland på att gamla stadiga storsäljare, till och med flaggskepp, känns omseglade av nya alkoholmogna konsumenter. Vi måste nå en ny publik, vilket leder till försök med jordens alla tuttifrutti smaker på nästan allt – eller en diversifiering av en gammal klassiker som man drar längre och längre från originalet. Dessutom som man använt många år att göra till THE product. Frågan är vad som händer när ingen direkt kan skilja mellan godissmakerna, vad särskiljer då? Hur många uppföljare tål ett varumärke?

Eller så tröttnar publiken och dricker nåt helt annat. Kanske fortsätter energidrycksdrickandet spetsade med en av de få smaklösa vodkorna som finns kvar ­– eller så går man vintage även i det fallet och dricker Loranga och Renat.

Kvalitet är ett ord som får klä skott för allt möjligt. Man måste ställa sig frågan; kvalitet i förhållande till vad? Till priset på varan eller tjänsten? Kvalitet i förhållande till konkurrerande varor eller tjänster? NÄR står ordet kvalitet verkligen för hållbarhet, sant hantverk som synbart och hållbart skiljer sig från ekonomiskt trimmat maskintillverkat?

Behöver ett varumärke vara av hög kvalitet? Ja, varumärket behöver absolut det – inte nödvändigtvis varan i sig självt. En statussymbol behöver alltså inte vara detsamma som en garanti för kvalitet. Det HAR varit det, men det räckte inte för de visioner som kommande ägare har haft genom åren.

Om man har något som verkligen är av kvalitet då behöver man mycket sällan byta eller köpa nytt. Det låter både förnuftigt och hållbart för konsumenten – marknaden håller inte med. Och just därför vet inte marknaden hur de skall förhålla sig till något hållbart. Frågan blir: ”Hur ska vi tjäna samma pengar som tidigare på något hållbart?” Vem vet, det kanske inte går och så är den sagan slut.

Alltså gäller det att tänka annorlunda.

När man känner nåt på sig, utan att veta hur man fått informationen, eller hur man ens upplever vad som komma skall. Vi kallar det magkänsla eller intuition.

Men var kommer då denna information från som vi inte kan identifiera? Lägger vi märke till och tar in information utan att vara medvetna om det? Och om så – hur går det till?

DOLD LOGIK – när vi fokuserar rakt fram i vardagen, surfar runt och bläddrar på Internet, vandrar omkring på en gågata och passerar saker i största allmänhet tycks information, bilder och tecken fastna trots vårt rakt-fram-fokus eller när egna tankar surrar. Det är som om hjärnan tar in och sammanställer saker i bakgrunden. En konstant uppladdning och lagring i bakgrunden.

All denna information, som vi inte vet om eller när vi behöver den, hjälper oss förebåda olika scenarion i vardagslivet. Mellan människor på jobbet och ute i samhället. Vi anar saker och deras eventuella händelser, men vi vet inte varifrån magkänslan/intuitionen kommer från. Vi upplever det magiskt eftersom vi inte förstår källan.

BYGGA BILDER – är något som majoriteten sysslar med. Gärna bilder av saker som inte slår in, blir rätt eller som det finns en möjlighet till. Dessutom styrs människor av dessa bilder, vilket gör sanningen diffus eftersom man tyvärr inte tar reda på om bilden verkligen stämmer. Ungefär som att övertyga sig själv om att bilden stämmer bara man tror på den tillräckligt (även när man märker att verkligheten skaver).

DEN DOLDA LOGIKEN – bygger inga bilder. Den ger bilder som redan är kartlagda i en logik som; om A går si då kommer B att agera så o s v. På så sätt är känslan mer pålitlig än de bilder vi tillverkar oss av situationer eftersom känslan är underbyggd i bakgrunden när vi stirra rakt fram och tror.

Tillväxt, vision, kundfokus, innovation, hållbarhet, miljövänlig, ledande, excellens, kvalitetssäkring, process… När orden har tappat sin egentliga betydelse så hörs de inte längre. De blir till ett ingenting. Det finns synonymer som måste fyllas med något som påvisar, särskiljer eller berättar något på riktigt. Något som verkligen betyder nåt eller leder till nåt. Annars skiter folk i vilket.

Heliga kor inom management behöver alls inte slaktas. Dock behöver de bedövas ibland så att företaget kommer vidare och inte bara står och tuggar gräs som snart tar slut på ängen. Det är praktiskt och man gör inte fel när man håller i den manual som man anser att branschen har. Dock finns en övertro på att man har de bästa och äldsta kontakterna med industrikunder inom givna branschområden. Orden som används om och om igen är välkända, om än rätt slitna, och inget sticker ut eller ens särskiljer. De som känner oss vet vad de får, heter det. Men de som inte känner er?

Andra knackar på dörren. Kanske inte med samma kvalitet och support, men billigare och mer lättillgängliga på olika sätt. Varumärket de slår mot kan vara 50 eller 100 år – det spelar ingen roll. Som skydd tror man då att mer information till kunderna är lösningen i tron på att information säljer. Man kan välja andra vägar, men då får man släppa manualen och kunna förklara ordentligt för ägarportföljerna vad man tänker göra och varför. Och vem kan och vågar det? Till slut måste någon göra något annars tröttnar portföljerna.

Olje- och varvskrisen 1973. Finanskrisen 1990 – 1994. 500% ränta. DotCom-bubblan 2000 – 2002. Lehmankollapsen 2008 och säkerligen pandemin 2020 – 2021. Vi glömmer väldigt lätt och lär oss därmed ingenting. Vi förbereder oss på kriser när de redan är över oss. Vi tycks inte se och kunna bedöma vad som händer omkring oss, inte ens anta med bondförnuft eller magkänsla. Och Sverige är bra på förberedelser – efter det att saker redan har hänt. Ingen kristallkula här inte. Ibland kan man undra vad som krävs för att människor ska stanna upp, tänka till och komma ihåg erfarenheter. Ålder tycks inte göra någon vuxen.

Vår vana av att delta i världen från soffan och jobba från köket kan förändra mer än man skulle tro. Spekulationerna är många innan dimman lättat.

Vårt sätt att handla – kommer spontanköp i fysiska butiker att fungera igen? Matinköp har förändrats och förmodligen kommer den förändringen att hänga med efter pandemin. Ett annat exempel är förvirringen över av vad ett plagg egentligen kostar i de olika reorna – och däremellan med normalpris – vilket ger ifrågasättande av vad ett värde egentligen är; ett fysiskt värde eller värdet i betraktarens ögon? Precisionsköp av rätt vara till rätt pris har blivit lättare hemifrån.

Tid för eftertanke – även tid för ångest när vanorna ändras, men också en omvärderingens tid; vad är viktigt och vad var egentligen inte så viktigt?

Vilka jobb tillkom – och vilka försvann samt vilka affärsmöjligheter förändrades? Synen på vad ett arbete är och var det utförs kommer säkerligen att vara annorlunda än innan Covid19. All arbetsplats behöver alls inte vara på dyra kontor. Telias slogan från 1998 ”Jobba från var du vill” sitter i bakhuvudet – vi kanske är där nu?