Vana vid ovanan

Stilla stå vardagen utanför bostäderna. Flitens skärmljus lyser hemma och många jobbar utan arbetskamrater. Inga långa meningslösa möten som avbryter det jobb man utför. Snabba, kompakta och intensiva Zoommöten rationaliserar så att mer tid ges till det som verkligen behöver göras. Mer gjort på kortare tid när man väl fått struktur och självdisciplin i sin ensamhet. Mer fritid och mer familjeliv.

Är det egentligen så god ordning på allt? När alla lämnar hemmet för jobb och skola, kastar i sig kaffe och förmodligen någon snabb frukost, då lämnas mycket till slumpen och det fungerar ungefärligt med en del gnissel. Men när då en eller två sitter hemma och jobbar förändras spelplanen. En del klarar det galant och andra lider av ovanan. Det är kanske så att det kommer finnas många saker som vi är ovana vid? Tricket blir att aldrig bli riktigt van vid något. Vi får insikten om att allt faktiskt rör sig.

Efter den virusiella verkligheten

Den virusverklighet vi har nu – vad kommer efter den? En för många ny vana hos människor till en mer virtuell vardag med Skype, Whatsapp och andra OSM:s? Så här långt har alla vi som i huvudsak jobbar hemma sedan tidigare vant oss vid det. Tekniken och möjligheten har funnit länge, men först nu dagligt använd.

Det finns säkert företagare som inser att varför hyra ett kontor för när folk ändå jobbar hemma, och de som jobbar hemma kanske inser att man får mer gjort – och det på kortare tid. Det ger mer tid över till annat. Kanske kan det bli en möjlighet att nå sex timmars arbetsdag, t o m fem timmars arbetsdag fokuserat och få mer fritid?

En annan sak som ökat är Internethandeln när man inte direkt vill gå ut om dörren. Det slår mot fysiska butiker av olika slag, men den fysiska distansen mellan människor ökar när oron ökar. Så hur kommer vi bete oss efter faran har blåst över? Då har vi förmodligen en del nya vanor som påverkar både oss och samhället. De som borde fundera mest är fastighetsägare till butiker och kontor. Dags att vara kreativa.

Konsumynten försvinner

Sällsynta mynt har alltid haft samlarvärde. Idag är alla mynt sällsynta och snart alla plastkort. Nästa samlarvärde ligger kanske i gamla smartphones med innehåll; tidigare utgåvor av appar och sällsynta uppdateringar av Bank-ID. När vi har livet i telefonen så blir allt lättare. Även att bli av med just det livet. Tekniken är fantastisk – handhavandet lämnar däremot mer att önska.

Möjlighet i karantänsamhället

Vägen till frihet och kontroll är självdisciplin – vilken egenföretagare som helst kan skriva under på detta. Hårdpluggande studenter inser snabbt samma sak. Nu i virustider är det fler och nya grupper som avkrävs självdisciplin i karantänsamhället. Men hur tränade är dessa?

Det som kan kännas plågande och som man gärna vill skjuta framför sig, är egentligen en mycket god träning för att få kontroll över sin vardag – och bonusen är fritid som inte får infall av nåt som MÅSTE göras. Effekt; minskad stress och depression.

Borta bra men hemma mest…

Svensk Pappersindustri är idag den stora hjälten i dessa besvärliga tider. Lilla Edet jublar trots den tråkiga branden i produktionen och branschen meddelar att toalettpappret är en never ending story.

När papper börjar ersätta mediciner kan det vara rätt väg för ett hållbart insjuknande. Vi har alltid varit stolta över vår pappersindustri och den här gången gör den en hjälteinsats.

Influensare på en knivsegg

Påverkan och inverkan – Influencers och Coronainfluensan – lika men ändå olika. Den ena lättare att undvika än den andra, dock påverkar bägge många. Corona, SARS, Mers kan vara svåra att ducka och påverkar banker och börser. Influencerfenomenet ligger nära den gamla idoldyrkan och bekräftelseidealet för den enskilde att bli sedd, men influencers tycks inte må bra av det.

Rädslan för virus tillhör den kollektiva rädslan. Att känna sig liten inför det stora och det verkligen mikroskopiska. Man inser snabbt att mycket hänger på en knivsegg. Hotell och flyg behöver inte många dagar utan resenärer förrän den ekonomiska paniken är ett faktum. Det är inte personalen som sänker inflödet utan att allt hänger på lån för byggnader och plan i en tämligen komplicerad struktur. Ett par dagars dipp ger snabbt fara och färde. Samma sak hade inträffat om ICA och Coop inte hade haft en endaste kund på tre dagar till en vecka. Business och livet självt balanserar på en knivsegg – det får man vänja sig vid.

Kundurrenter – Competicusts

Kund och konkurrent på en och samma gång. Man köper av varandra eller av gemensamma underleverantörer och blandar funktionellt så kostnadseffektivt som möjligt. Skillnader i kvalitet och prestanda blir jämnare – lika bra eller lika mediokert. Frågan är när någon bryter upp från beteendemönstret och verkligen skiljer ur sig? Någon som siktar på längre, stabil lönsamhet istället för smash`n´grab? Med miljöfrågan hängande som ett Damoklessvärd över konsumtionen finns goda möjligheter.

Snöflingor – en ny vuxenhet

Ofta tar vi oss på för stort allvar i det lilla – och för litet allvar i det stora. Snöflingorna, som vissa kallar dem födda på 80- och 90-talet, kan mycket väl vara den generation som tar det stora på allvar och det lilla på mindre allvar. Det kan visa sig mycket befriande för ett samhälle.

Risken för att de skulle vara söndercurlade är låg. Verkligheten har en tendens att få alla att kvickna till när man kommer ut i kylan och åker på egna skridskor. De vill ha mer att säga till om och de kommer att blanda sig med stort engagemang som är nyttigt för att saker inte ska gå i stå. Det sägs att de är flaxiga, men de är inte mer flaxiga än rörligheten och flexibiliteten som erbjuds på marknaden. Det gäller att vara beredd på allt när man inte alltid kan se hur tjock isen är på sjön när man åker skridskor.

Automatisering och digitalisering

Man kan redan nu se vad kommande digitala affärsmodeller strävar efter. Det blir svårare för konsumenter att finna lägre kostnader och alternativa val när algoritmer gör sitt bästa för att hjälpa och underlätta för människor med vad att äta, välja och köpa. Enligt några aktörer gäller det ”bara” för konsumenten att välja rätt assistent/app. Alltså krävs uppmärksamhet på ett helt annat sätt än tidigare. Trenden med sjunkande bedömningsförmåga måste alltså vändas.

Jobba från var du vill/jobba hemifrån, inga kontor behövs. Sant, men… det kräver andra saker; självdisciplin – eller en revolver mot tinningen. Var tränas människor till självdisciplin och flexibilitet? Med ökad digitalisering och automatisering kommer självdisciplin att behövas. Alla de som inte ens orkar läsa en bruksanvisning, eller söka lösningar själv på nätet (de är många) – vem tar ansvaret för dem?

Vad är ett arbete?

Det är något både politiker och privatpersoner borde fråga sig. Ett arbete är något som behövs utföras. Om inget behövs utföras så finns det inget arbete. Det gör att uttrycket vara försatt i sysselsättning låter mer som terapi istället för något som det finns behov av. Arbete är alltså något som är svårt att demokratisera, hur hemskt det än låter. Men, när något försvinner, förändras eller uppfinns kommer något annat som behövs utföras. Däremellan uppstår oundvikligen hål.