Algoritmen och den mänskliga faktorn

I artikeln The Future of Human Work Is Imagination, Creativity, and Strategy (ur Harvard Business Review AI report 2018) är vårt största existentiella hot, enligt Elon Musk, att bli konsumtionsoffer – alltså måste vi omdefiniera oss själva. Maskiner lutar åt taktiska operationer och analys av enorm data vilket lämnar människor åt rent strategiska operationer. Datorer är fantastiska när det gäller optimerande men dåliga på målsättning och sunt förnuft. Bertrand Russell menade att “The trouble with the world is that the stupid are cocksure and the intelligent are full of doubt.” För att inte bara hänga med utan även ligga ett steg före så bör vi omdefinera oss själva och lära oss att tänka, bedöma och analysera – oavsett vad vi jobbar med.

The basic fact is that technology eliminates jobs, not work. It is the continuous obligation of economic policy to match increases in productive potential with increases in purchasing power and demand. Otherwise the potential created by technical progress runs to waste in idle capacity, unemployment, and deprivation. —National Commission on Technology, Automation and Economic Progress, Technology and the American Economy, Volume 1, February 1966, pg. 9

Nästa sak att ha ögonen på är ryktesekonomi där den sociala grafen bestämmer ett värde i samhället tillgång till tjänster och anställningsbarhet. I en sådan ekonomi blir ditt rykte valutan. Ytterst skapar detta ett samhälle där ingen vågar säga vad de tänker. Kina är på god väg just mot detta.

Allt ska vara som ovanligt

Det ovana och med vissa mått mätt det ovanliga kommer att bli en vana de kommande 25 åren. Tekniken är ivrig, snabb och ligger som en armada av B-52:or över våra behov, önskan, bekvämlighet och lättja. Den upplevda ovanan kommer av att tekniken är snabbare än våra vanor att ta till sig nya vanor som i sin tur snabbt förändras. Vi är långsamma och ibland outvecklade i vår perception vilket gör att tekniken kan upplevas som hotfull.

När vi trodde att vi kunde och visste kommer ny och annan teknik som visar på att vi inte kunde det vi trodde oss kunna. Varför blir det så? Svaret är ovana vid flexibilitet. Vi vill komma in i lunk som vi har koll på – även om den är själsdödande, så är även det en trygghet. Det underliga trygghetsbehovet tycks komma av en utbredd dålig bedömningsförmåga som i sin tur hämmar självkänslan. Ingen teknik är något hot. Det är användare och användningsområden som kan vara hot, men det sorterar under människan själv och kan åtgärdas.

2000-talet blir myndigt

…och det på Nyår. Arton år av 2000-tal har gett oss nya perspektiv på vad som är vad. Politiken är sig olik och inte röd eller blå, hit eller dit och inte svart eller vit. Vi är mer svårdefinierade än tidigare och inte helt lätta längre att sätta i ett fack. Enligt en engelsk undersökning från 2017 visar det sig t ex att medelklassen inte är en homogen grupp utan visar sig ha sju olika delar. Klassindelning är alltså inte strikt byggd på ekonomi och köpkraft.

Det börjar bli tydligt att verkligheten ser annorlunda ut än vad man vill att den ska vara; det är svårt att vara strikt konservativ, helt liberal eller totalt socialdemokratisk efter samma modell som såg dagens ljus i Saltjöbadsandan. På så sätt en spännande tid. Omvälvande för en del och frigörande för andra.

Ett Gott Nytt År i ett nytt ljus 🙂

Rörmokare, elektriker och andra problemlösare

Det är lätt att acceptera och inse att rörmokaren och elektrikern vet vad de gör. Alltså behöver inte en sådan yrkesmans arbete och kunskap ifrågasättas. Men för andra problemlösare är det svårare att bli trodd och ofta bli ifrågasatt. När det kommer till färg och form, text/copywriting, psykologisk signalverkan, strategi, taktik och idéer – då kommer tycke, smak och känslor in i bedömningen. Detta slipper elektrikern och rörmokaren.

Man får inte glömma att en person som tar betalt för sina kunskaper, idéer, kunnande och mod tar lika stort ansvar för att saker blir rätt, funktionella och t o m säljande. Det egna tyckandet, smaken och de egna känslorna inför t ex färgen grönt eller ordet och – går bort. Bedömning är en av de saker som många fler än man skulle tro är otränade på. Med en bedömning pantsätter man att det man säger och gör blir rätt. Och för att bli objektiv måste man glömma sitt ego.

Rådgivning är koden

Man kan inte se allt själv i sin egen välbekanta arbetsmiljö. Ju mer fokus man lägger desto mer närsynt blir man och blind åt sidorna. Tricket är att gå utanför för att kunna se in. Visst, det bryter den dagliga stressrytmiken och det invanda, men det gör allt annat i världen också dagligen. Ett jämnt flöde kan idag återfinnas i vattenfall och laviner – men i arbetslivet?

Det går att sänka stressen och kaoset på jobbet genom att ta in tankar, råd och förslag till hanteringar utifrån. Inte i gruppövningar utan för den enskilda arbetsrollen. Inga andningsövningar, gruppdynamikträningar utan ren rådgivning för hur att hantera arbetsrollen och olika projekt. Rent rått rationellt tänkande som sänker stressnivån och höjer kvaliteten på tänket.

Holländska sjukan

Det finns ingen rak linje mellan stor tillgång på naturresurser och rikedom. I vissa fall kan det vara på det omvända sättet. Tillgång på råvaror och naturresurser kan leda till fattigdom och ekonomisk kris. Det är vad man kallar för holländska sjukan.

Nederländerna är ett bra exempel på kapitalismens överlägsenhet. Ett välfungerande näringsliv, ett intensivt jordbruk, handel och stark finanssektor. Här finns en av världens största hamnar och bara transitohandeln med Tyskland via Rotterdam ger intäkter som är tio procent av Nederländernas BNP. Man har byggt upp en av världens bäst fungerande offentliga sektor med ett socialt skyddsnät som inte står något annat land efter. I början av 60-talet dök så Nordsjöoljan upp. Man hade funnit en omsättbar råvara till försäljning ut på världsmarknaden och generera ännu större intäkter till så väl den nederländska statskassan som till näringslivet. Till en början strömmade pengar in i landet vilket gav en stegrad konsumtion. Det trista var att den holländska florinen steg kraftigt i värde.

Priserna ökade kraftigt på exportprodukterna och konkurrerades ut av billigare motsvarigheter från USA, Asien och övriga Europa. Den följande industrikrisen tvingade folk ut i arbetslöshet. Det sociala skyddsnätet som var byggt på olje-/gasintäkterna blev snabbt nedtyngt. Resultatet blev att det var mer lönsamt för arbetslösa att långtidssjukskriva sig fram till pensionen istället för att söka nytt arbete. Man kan dra en parallell till om en person plötsligt vinner miljoner på lotteri och hamnar i svårigheter genom överdriven konsumtion och oförnuftiga investeringar som aldrig hade gjorts om inte lotten hade slagit in.

Man kan säga att Holländska sjukan drabbar när man INTE förmår att agera disciplinerat.

Olönsamma interna konflikter

Den här boken är klar fortsättning på mina tidigare blogginlägg om hur olika delar av ett företag isolerar sig från varandra när de helt klart hade haft stor nytta av att gräva ned stridsyxan. Målet är detsamma även om bägge sidor oftast inte vill inse det.

”Marknadsavdelningen leker upp pengarna som vi på sälj drar in”
”Sälj bryr sig inte om varumärket”
”Marknad är aldrig ute på fältet, de vet inget om verkligheten”
”Sälj springer bara efter enkla affärer och har ingen långsiktighet i sitt arbete”

Boken visar på att man inte kan sitta och hålla på sin egen avdelning/modul och tro att detta är världen. Och sälj/marknad är bara två delar av ett företag. När kommer det personer som har både insikten och kunskapen om bägge områdena och gör det till ett? Under 30 år har många roller som tidigare funnits enskilda blivit just EN roll – men märkligt nog inte alla som egentligen är en och samma funktion.

Läge för praktisk filosofi

Ju mer tekniken accelererar desto mer kraft bör ägnas åt praktisk filosofi, d v s den delen av filosofin som handlar om människans handlande i olika situationer – alltså värdeteori och etik. Ju mer hjälpmedel vi har som förbättrar alternativt ersätter vår funktion i arbete, desto större risk för en tillbakalutad inkompetens.

Karim Jebari – svensk filosof och forskare vid Institutet för Framtidsstudier forskar om transhumanism och human enhancement. Han har skrivit olika publikationer om brain-machine-interfaceteknologi. I och med det har han djuplodat i existentiella risker och effektiv altruism. Kanske just därför menade han i senaste avsnittet av Fråga Lund att många nya hjälpmedel kan leda till förslöande och inkompetens – om vi inte är vaksamma.

Flockmentalitet vs funktionsmentalitet

Människan kan inte utradera sin flockmentalitet står det i ett debattinlägg i SDS angående den nyutkomna boken Gruppens grepp (Natur & Kultur 2018). Som exempel tar man den nu aktuella polariseringen inom politiken och hur man genom spel på rädsla som agerar vallhund kan driva en flock. Till skillnad från fåren så kan en mänsklig flock driva sig helt själv redan efter ett första skall som förvandlas till ett mantra. Vår iver över att dela gruppens verklighetsbild går ofta ut över vår förmåga att ta till oss kunskap. Det gör att vi missar mängder med chanser till nytänkande och problemlösning.

Avdelningar på företag som knappt eller inte alls pratar med varandra, som om att min inte jobbade på samma företag. Motvilja att förstå de övriga modulernas funktioner under parollen de är ju inte som vi. Vi gillar när saker fungerar och älskar en bra uppkoppling – men i övrigt tycks vi inte vara intresserad av övergripande funktionen på ett företag. Vi ser oftast till flocken, teamet eller modulen.

Politik vs funktion

Efter valet som var tycks många funderat över om det är politik för politikens skull, eller om politiken innehåller någon reell funktion. Politikerna själva undrar varför en ökande andel människor väljer olika partier till de tre olika delarna av valet. Man plockar efter vilket parti som man tror kommer att ge bäst funktion inom de olika områdena eftersom allt inte kan inneslutas i en politisk filosofi som startade för 50 – 60 år sedan. Jorden snurrar. Det funktionella börjar bitvis betyda mer än den rent emotionella färgen i val. Om vi nu applicerar samma tänk på ett större företag eller en koncern, så har samma tänk inte slagit genom. Där härskar fortfarande det emotionella före funktionen i mångt och mycket. Kan det vara det som ökar stressen i arbetslivet…?