Droppandet i vasken

En droppe i vasken är lika lite som en droppe i havet. Den lilla insatsen som alla är överens om på ett företag skapar inte det hav man hoppas eller ens fyller en tänkt kastrull. Allt som oftast blir det en droppe i vasken. Oavsett hur många droppar som faller samtidigt så leder inte kompromissen till ett helt hav – inte ens till kastrullen. Om kranen då står och droppar hela tiden leder det bara till irritation och frustration. Man kommer ingenstans. Många vill då stänga kranen helt så att allt lugnar sig, vissa vill öppna kranen för fullt och enstaka vill samla upp allt vatten för att kunna tillaga något. Alla är aldrig helt övertygade om hur man använder vatten och andra rätt svårdefinierbara möjligheter.

Med en sked i taget

Förändringar kan ske över en natt – eller genom ett musklick. För att förändra något själv, privatperson som företag, så sker det otroligt sällan över en natt och då till ett sällan positivt resultat. Den fabelliknande historien om Winston Churchill är ett bra exempel på uthållighet och övertygelse vid förändring.

Storyn (fiktiv) berättar att i början av WW II möttes Churchill, Mussolini och Hitler för att träffas och utforska möjligheten att utarbeta ett arrangemang som skulle kunna få WW II till snabbt avslut. De ingick en tävling som skulle göra det möjligt för vinnaren att få koncession från de två andra till att deras länder skulle ge upp sitt engagemang, baserat på villkoren vinnaren krävde.

De satt vid en damm efter lunch och beslutade att tävlingen skulle bestå av att varje deltagare skulle fånga karpen i dammen bland de övriga fiskarna. Hitler drog sin Luger och började skjuta vilt mot karpen, men den undkom kulorna. Mussolini förklarade att han var den bäste simmaren i hela Italien och hoppade i dammen för att simma kapp fisken. Efter att ha simmat sig trött fram och tillbaka gav han upp. Churchill reste sig långsamt upp från bordet och tog teskeden från sin kaffekopp, böjde sig ner vid kanten och började tömma dammen – tesked för tesked. Hitler frågade irriterat: ”Vad gör du?” Churchill svarade: ”Det kan ta mig lång tid, men vi kommer att vinna kriget.” Förändringar sker en sked i taget.

Inte gråta över spilld mjölk

Ingenting står stilla därför är det svårt att säga det var bättre förr när det egentligen bara var annorlunda. Även en själv var annorlunda än vad man senare blev. Dessa perspektiv glöms oftast bort oavsett om det handlar om arbete, yrkesroller, marknad eller privatlivet. Oavsett vad man vill eller tycker så måste man inse att allt förändras inklusive en själv. Trygghet kan inte komma utifrån, den måste komma inifrån, ens egen förmåga att kunna navigera på havet. Havet i sig självt ger många möjligheter och naturligtvis många risker – alltså måste vi sluta gråta över spilld mjölk och segla vidare.

Navigare necesse est.

I väntan på gå åt

”Utmattningstendenser i arbetslivet är inte alltid stressrelaterade” var rubriken i SDS den 12 juli till en debattartikel av Anders Rydell, psykolog specialiserad på organisationspsykologi. Han menar att begreppet arbetsrelaterad ohälsa kan behöva problematiseras genom omständigheter som ligger utanför arbetet som kan ha stor betydelse för medarbetarnas hälsa och prestation på jobbet:

 

  • Fel inställning –  Han upplever att många anställda har en självdestruktiv inställning till arbetet t ex; ovilja att sätta gränser för sig själv eller ovilja att be medarbetare om hjälp, motstånd mot att godta sin egen ofullkomlighet och istället sträva efter perfektion, eller att tro att man måste engagera sig utanför sin huvudsakliga roll i energikrävande, perifera och oavlönade sidoprojekt. Personkonflikter på arbetsplatsen kan också kopplas till sjukskrivningar. Medarbetarens inställning till personkonflikter verkar vara att de är farliga, förbjudna och sjukskrivningsgrundande, och framförallt andras fel. Sjukskrivningen blir ett skydd mot en ondskefull värld. En annan sak som också kan sänka energi- och motivationsnivån (som i värsta fall kan leda till sjukskrivning) är inställningen att verksamheten finns till för medarbetarnas skull. De kan stånga sig trötta i försök att få jobba med projekt och arbetsuppgifter som de själva är sugna på, utan hänsyn eller tanke på vad verksamheten behöver.

 

  • Fel plats –  Ofta handlar det om medarbetare som har hamnat fel i tillvaron. Livspusslet går inte ihop. Ibland är det också uppenbart att medarbetare motivationsmässigt valt fel yrke. Kanske för att de från början valde fel utbildning eller för att de bara halkat in på fel ställe. De har inget intresse för arbetet utan går runt med en tärande känsla av meningslöshet. Jobbet är något de måste stå ut med för brödfödans skull. Det kan till slut knäcka vem som helst. Titt som tätt hamnar människor i yrkesroller de på grund av bristande kompetens inte kan hantera. Bristen kan vara språklig, teknisk, fysisk eller social förmåga. De kanske inte heller kan hantera frustrationsmoment, många och ofta förekommande förändringar och strikta deadlines. Saknar man relevant kompetens går det kanske att kompensera på olika sätt, men det kan absolut resultera i utmattningstendenser.

 

  • För dåligt skick –  Många har väldigt dålig kondition vilket gör det svårt att fungera optimalt. En del lider av missbruk av olika slag, missbruk som tar knäcken på dem oavsett var de arbetar och vilka arbetsuppgifter de har. Andra lider av psykisk ohälsa som på intet sätt är orsakad av deras nuvarande arbetsuppgifter, arbetsplats eller arbetsmiljö men som ändå gör att de inte klarar jobbet och måste sjukskrivas på grund av sina symptom; olika varianter av ångesttillstånd och depressioner, kanske orsakade av relationsproblem, familjetragedier eller somatisk sjukdom.

 

  • Den som antar att utmattningstendenser alltid är arbetsrelaterade måste också rimligen anta att orsaken till de sjukskrivningar som följer är att arbetsplatsen inte fungerar tillfredsställande i sin roll som vilohem, avgiftningsklinik, gym, individ- och familjeterapeutisk mottagning, utbildningsinstans, personlig transportservice och workshop med fokus på att tillfredsställa medarbetares behov av meningsfulla aktiviteter. Alternativet är att alla parter; medarbetare, arbetsgivare, företagshälsovård och organisationskonsulter, försöker identifiera och ta itu med de omständigheter som inte har med själva jobbet att göra, men som ändå i hög grad påverkar medarbetarnas arbetsförmåga.

 

I väntan på gå åt finns det riktiga problem och egenskapade. Vi måste lära oss att skilja på dem för att må bättre.

Vana vid ovanan

Stilla stå vardagen utanför bostäderna. Flitens skärmljus lyser hemma och många jobbar utan arbetskamrater. Inga långa meningslösa möten som avbryter det jobb man utför. Snabba, kompakta och intensiva Zoommöten rationaliserar så att mer tid ges till det som verkligen behöver göras. Mer gjort på kortare tid när man väl fått struktur och självdisciplin i sin ensamhet. Mer fritid och mer familjeliv.

Är det egentligen så god ordning på allt? När alla lämnar hemmet för jobb och skola, kastar i sig kaffe och förmodligen någon snabb frukost, då lämnas mycket till slumpen och det fungerar ungefärligt med en del gnissel. Men när då en eller två sitter hemma och jobbar förändras spelplanen. En del klarar det galant och andra lider av ovanan. Det är kanske så att det kommer finnas många saker som vi är ovana vid? Tricket blir att aldrig bli riktigt van vid något. Vi får insikten om att allt faktiskt rör sig.

Efter den virusiella verkligheten

Den virusverklighet vi har nu – vad kommer efter den? En för många ny vana hos människor till en mer virtuell vardag med Skype, Whatsapp och andra OSM:s? Så här långt har alla vi som i huvudsak jobbar hemma sedan tidigare vant oss vid det. Tekniken och möjligheten har funnit länge, men först nu dagligt använd.

Det finns säkert företagare som inser att varför hyra ett kontor för när folk ändå jobbar hemma, och de som jobbar hemma kanske inser att man får mer gjort – och det på kortare tid. Det ger mer tid över till annat. Kanske kan det bli en möjlighet att nå sex timmars arbetsdag, t o m fem timmars arbetsdag fokuserat och få mer fritid?

En annan sak som ökat är Internethandeln när man inte direkt vill gå ut om dörren. Det slår mot fysiska butiker av olika slag, men den fysiska distansen mellan människor ökar när oron ökar. Så hur kommer vi bete oss efter faran har blåst över? Då har vi förmodligen en del nya vanor som påverkar både oss och samhället. De som borde fundera mest är fastighetsägare till butiker och kontor. Dags att vara kreativa.

Konsumynten försvinner

Sällsynta mynt har alltid haft samlarvärde. Idag är alla mynt sällsynta och snart alla plastkort. Nästa samlarvärde ligger kanske i gamla smartphones med innehåll; tidigare utgåvor av appar och sällsynta uppdateringar av Bank-ID. När vi har livet i telefonen så blir allt lättare. Även att bli av med just det livet. Tekniken är fantastisk – handhavandet lämnar däremot mer att önska.

Möjlighet i karantänsamhället

Vägen till frihet och kontroll är självdisciplin – vilken egenföretagare som helst kan skriva under på detta. Hårdpluggande studenter inser snabbt samma sak. Nu i virustider är det fler och nya grupper som avkrävs självdisciplin i karantänsamhället. Men hur tränade är dessa?

Det som kan kännas plågande och som man gärna vill skjuta framför sig, är egentligen en mycket god träning för att få kontroll över sin vardag – och bonusen är fritid som inte får infall av nåt som MÅSTE göras. Effekt; minskad stress och depression.

Borta bra men hemma mest…

Svensk Pappersindustri är idag den stora hjälten i dessa besvärliga tider. Lilla Edet jublar trots den tråkiga branden i produktionen och branschen meddelar att toalettpappret är en never ending story.

När papper börjar ersätta mediciner kan det vara rätt väg för ett hållbart insjuknande. Vi har alltid varit stolta över vår pappersindustri och den här gången gör den en hjälteinsats.

Influensare på en knivsegg

Påverkan och inverkan – Influencers och Coronainfluensan – lika men ändå olika. Den ena lättare att undvika än den andra, dock påverkar bägge många. Corona, SARS, Mers kan vara svåra att ducka och påverkar banker och börser. Influencerfenomenet ligger nära den gamla idoldyrkan och bekräftelseidealet för den enskilde att bli sedd, men influencers tycks inte må bra av det.

Rädslan för virus tillhör den kollektiva rädslan. Att känna sig liten inför det stora och det verkligen mikroskopiska. Man inser snabbt att mycket hänger på en knivsegg. Hotell och flyg behöver inte många dagar utan resenärer förrän den ekonomiska paniken är ett faktum. Det är inte personalen som sänker inflödet utan att allt hänger på lån för byggnader och plan i en tämligen komplicerad struktur. Ett par dagars dipp ger snabbt fara och färde. Samma sak hade inträffat om ICA och Coop inte hade haft en endaste kund på tre dagar till en vecka. Business och livet självt balanserar på en knivsegg – det får man vänja sig vid.